Det var inte mitt fel

om konsten att ta ansvar

De finns överallt: Människorna som vägrar ta ansvar.

Som alltid tycks hitta någon, eller något, att skylla på. Är det inte ”samhället”, chefen eller kärlekslösa föräldrar så är det McDonald’s , tobaksindustrin eller banken. För vems fel är det egentligen att mitt äktenskap sprack? Att jag är arbetslös? Överviktig? Slår min fru eller fryser ut min kollega? Det är i alla fall inte mitt.

Det pågår idag en massflykt från ansvar, menar Ann Heberlein, debattör och doktor i etik.

Men att vara människa innebär inte bara rättigheter, utan också skyldigheter. Den främsta av dessa skyldigheter är att ta ansvar för sitt liv, sina val och sina handlingar, i relation till sina medmänniskor och för vår gemensamma framtid.

Detta har avgörande betydelse för ett företags chefer och medarbetare.

• Vad innebär det att vara ansvarig?
• Har alla människor förmågan att ta ansvar?
• Och hur blir man en ansvarig människa?

Läs boken Det Var inte mitt fel av Ann Heberlein och recensionen i SvD

Vi hörs vidare

Olle Leckne

Zentreprenörskap och Dick Erixon

Som bekant har jag studerat samband mellan bra chefer och lönsamhet. Nu när jag bekantat mig med olika tänkare som uttrycker sig i blogform vill börja dela med mig av mina undersökningar ang sambandet mellan gott ledarskap i politiken och varaktigt gynnsamma resultat. 

En sådan tyckare och tänkare är Dick Erixon vars blog jag rekommenderar att besöka och nu tänker jag speciellt på inlägget om Företagsfientliga Sverige.   Hela historien är absurd om Göran och jag menar att ytterst är det brist på ledarskap och speciellt ansvarighet för helheten i småföretagarpolitiken.

Det är som att om alla har sitt delansvarområde och fokuserar på det så blir allt bra. Men icke då. Då ramlar saker emellan dessa stolar. Jag menar att det här med uppdelningen i ansvarsområden ofta leder till att varje delansvarig tappar fokus på ansvaret för det som är mellan ansvarsområden.  Min analys är att miljöreglerna, som i detta fall blivit företagsfientliga och helt saknar förnuft enligt artikeln i expressen. Kolla länken hos Dick.

Zen = en filosofi

Zentreprenörskap = en genuin form av ansvarighet.

Så här kan det låta när en  Zehntreprenör går upp morgonen… jag börjar dagen med att anställa mig i den verksamhet där min talang och passion gör störst nytta. Jag jobbar under dagen under den förutsatsen. Jag går upp till en ny dag och anställer mig i den verksamhet där min talang gör att jag blir rätt person på rätt plats och jag får utlopp för min passion. Detta pågår tills någon säger att jag inte längre gör nytta. Jag reflekterar om det stämmer. Om det gör det säger jag upp mig själv. Att vara sin egen arbetsgivare är Zehn för mig. 

Den andra sidan av myntet är entreprenörens ledarskap av sig själv, en entreprenör an sägas vara en person som identifierar det han eller hon behöver, skaffar sig det oavsett omständigheter som finanskris, hög skatt, dåligt väder eller ens krångliga miljöregler.

Hänger ni med? Yes we can. Om inte läs en gång till. Eller ställ frågor. Distinktionerna ansvarighet och medvetenhet är de viktigaste för ledarskap.