Tänk inte på den rosa elefanten! Och vad tänker du då på? En rosa elefant.
En pappa är och går i skogen med sin lille son som just skall kliva över en rot. Pappa säger: SE UPP! Vad gör sonen? Ser upp och snubblar på roten.
Mannen till höger kan inte låta bli att se vad han vill se. Jag är övertygad om att samma sak skulle gälla för en kvinna som ser en snygg naken man.
Vad är poängen?
- Att ordet ”inte” fungerar inte i kommunikation det uppfattas helt enkelt inte.
- Det andra är att visa hur svårt det kan vara att styra sina tankar.
Detta gäller förstås chefskapet i vardagen. Reflektera över hur många gånger du använder inte i din kommunikation idag och hur många gånger du lyckas formulera om ”intena” till vad du egenligen vill skall hända imorgon. Tänk på…
Etiketter: tankens kraft; inte
Lecknepartners Blog 
mars 17, 2009 kl. 7:49 e m |
Inspirerande inlägg!
Fokus på målet och möjligen lite på medlen IBLAND – men ALDRIG på de ”misstag” eller handlingar du INTE vill skall begås! Den självuppfyllande profetian….
Att styra tankarna är svårt men det går att träna upp. Fram tills dess är ju rosa elefanter ganska trevligt att tänka på…
mars 20, 2009 kl. 8:06 f m |
Till NYA Byggblasket (bra blogg som vänder upp och ned på föreställningar i en viktig och vad jag förstått konservativ bransch).
Jag håller med om att det kan trevligt att tänka på och se på rosa elefanter 🙂
mars 17, 2009 kl. 7:59 e m |
Just det där är sedan länge en vedertagen metod inom hästsporten. Jag har jobbat som ridinstruktör och ungdomsledare under hela min uppväxt och var hur bra det fungerar att tala om hur något ska vara eller hur jag vill att någon ska göra istället för att säga hur jag inte vill att någon ska göra.
För inte bak skänkeln – För fram skänkeln till den lodräta sitsen.
Sitt inte som en hösäck – Sträck på ryggen, se dig själv som ett träd som växer uppåt!
Spänn inte armarna – Slappna av och få dina armar att bli mjuka och följsamma.
Just att vända på tanken och få min instruktion att bli positiv är otroligt effektivt då man instruerar ridelever. Om instruktionen dessutom följs upp av en positiv bekräftelse när det blir rätt är det kanon. Just det här tänket har jag nästan rak av tagit till mig i arbetslivet. Tja med några mindre modifikationer… Från att ha jobbat med barn i åldrarna 7-16 år så jobbar jag nu med män i åldrarna 22 till 60 år. Eller förresten, skillnaden är inte så stor när jag tänker efter 😉
mars 18, 2009 kl. 8:27 f m |
Jättebra med exempel från andra håll 🙂 tack
Grattis till framstegen i arbetslivet.
Vad har du att säga om den direkta ledarstilen som de flesta ridlärare har?
…mycket instruktioner och feedback…. men ack så lite coaching 😦 är min erfarenhet
/Olle
mars 18, 2009 kl. 5:13 e m |
Grattis till framstegeni karriären? Nja jag vet inte om det är ett framsteg att gå från sprudlande kids till muttrande gubbar?! 😉
Jag har svårt att uttala mig generellt om ridinstruktörer. Det är nog att vara lite väl vågad att dra alla över en kam. Visst har jag stött på en del ridinstruktörer med den militäriska stilen. Order – Gör som jag säger och ifrågasätt inte, känn inte efter!!! Men dessa har nog varit det undantag som bekräftar regeln. Antingen så har jag haft tur eller så är jag inte tillräckligt kritisk men jag upplever att de tränare jag har haft eller varit i kontakt med har varit coacher i allra högsta grad. Både på och utanför ridbanan. Jag skulle nog faktiskt våga påstå att det är den mycket intensiva ridtiden som format mig som ledare (därmed inte sagt att jag är någon expert på området) och gett mig en grund och en självkännedom som är så viktig.
Sammanfattningsvis så skulle jag vilja säga att ridsporten fullständigt kryllar av bra ledare men även en del undantag. Det gäller att vara selektiv, ha huvudet på skaft, soppa ner det man tycker är värt att spara i sin ”erfarenhetspåse” och försöka bortse från resten. Det är viktigt i såväl sport som i arbetslivet. Att se till att ha personer som är duktigare än en själv runt omkring sig och utnyttja det för allas vinning.
mars 18, 2009 kl. 6:11 e m |
Jag har läst vad du skrivit igen (som går i sann coachinganda…). Förklara hur du menar med ”…mycket instruktioner och feedback…. men ack så lite coaching”?
Krasst sett så är ju det jag beskrev som ett exempel just bara instruktioner och feedback. Om du skulle ge samma exempel som jag gav men i en enligt dig sett mer coachinbaserad anda, hur skulle det då se ut?
mars 19, 2009 kl. 8:56 f m |
Victoria, först vill jag säga att det jag gratulerade till var att du tagit dina ledarerfarenhet till arbetslivet.
Vilka resultat du fått av det vet jag inte (ännu) men jag kan ha en fantasi om att du är en modig, tydlig och samtidigt inkännande ledare.
Dels pga av det du uttrycker som är insiktfulllt och dels för att jag tror mig känna till något om det naturliga sättet att rida. Min dotter har upptäckt hur det funkar och mitt sätt att beskriva det är att hon använder tankens kraft och får kontakt med hästen med en slags ömsedig respekt där hon är ledaren och hästen tillåter sig att bli ledd med små och subtila medel.
En medveten närvaro där de båda är ”samma kropp” och känner på sig ”vad som vill hända”.
Flummigt? Kanske får några. Men för andra som upplevt det är det flow där gränserna suddas ut vad som är rätt och fel, för och emot osv. Här finns fler exempel om det perfekta åket i skidor, ett fotbollslag som tillfälligt uppnår enastående resultat när de höjer sig från att att vara individer till att lyfta som team. Det är svårt att förklara och förstå trots att det händer. Jag och mina företag studerar och tränar ledare i näringslivet att skapa med flow och det skiljer sig marginellt för sportvärlden. Natural horsepower leadership är en sådan metod, som du säkert känner till, där man använder hästen för att spegla ens intention och varande. Mycket förvånande för många och utvecklande för chefers personliga ledarskap.
Nu till svar om hur ett coachande ledarskap skulle kunna se ut i ridboxen.
Jag ser framför mig att ridläraren relaterar till sin elever och hästar som fulla av potential som håller på att förverkligas. Ett förhållningssätt där växt kan ske.
Coaching handlar bla om att locka fram potential och egna lösningar. Det man kommer på själv gör man i större utsträckning än det som någon att get order om.
Det betyder att ledaren skall genom instruktioner och på annat sätt skapa situationer där eleven kan hitta egna lösningar. Till skillnad från instruktioner som ”talar om” hur man ”ska” lr ”måste” göra för att det är ”rätt”. Även om det finns kunskap om vad som är gynnsamt i många lägen.
Några av de beteenden som utmärker coachande ledarskap är kraftfulla frågor, aktivt lyssnande, stärkande feedback och kraftfulla delningar. Jag skriver mer om dem på annat håll.
Sedan finns förstås frågan om ”varför” eleven rider och då kommer man in på inspirande mål och kraftfulla resultat. Om ridläraren kan locka fram en vision som eleven kan gå på morgonen till varje dag då är det klart att det gör skillnad vs bara gå och rida. Detta görs utanför ridboxen i korta och ikraftsättade möten.
Detta är min idé om hur det skulle kunna se ut – berätta vad du tänker om det!
/Olle
mars 19, 2009 kl. 7:09 e m |
Olle: Jag har massor av tankar om det du skrev men inte ikväll. Nej, idag finns ingen energi alls och då gör jag bäst i att återkomma då tillgången är bättre.
Jag återkommer.
mars 20, 2009 kl. 8:02 f m |
OK, vad bra. Som du kanske märkt gjorde jag din fråga till huvunummer idag. Så jag ser framemot ditt svar i dagens inlägg https://lecknepartners.wordpress.com/2009/03/20/flyt-pa-hastryggen-till-nytta-for-chefer/
Tack på förhand Olle