Är du den gamla typen är chef?

hagbardsensitivtet

 Du kanske inte plundrar och skövlar.

Men hur är det med empatin?

Empati betyder medkänsla eller inlevelse, det betecknar i allmänhet en förmåga att föreställa sig själv i en annan människas eller annan levande varelses situation. ”Att kunna sätta sig in i andras känslor, men inte nödvändigtvis samtycka i känslan” är det förhållningssätt psykologen ska ha till klienten, och begreppet empati dök upp i början av 1980-talet som en beteckning för detta.

Empati kan vara smärtsamt. En människa kan uppleva så stark inlevelse i en annan människas eller ett annat djurs situation, att denne själv upplever psykiska men.

Det är relativt väl fastslaget att bara människor har empati, och att den måste läras in i barndomen. Barn förmanas exempelvis ofta med orden ”tänk om någon gjorde så med dig”, vilket utvecklar den empatiska reflektionen. En människa som helt saknar empati kallas psykopat.

Den empatiska förmågan är en av grundstenarna i den s.k. emotionella intelligensen, EQ.

Empati är inte samma sak som sympati.

Annonser

Etiketter: ,

6 svar to “Är du den gamla typen är chef?”

  1. Viktoria Says:

    Empati är en god egenskap om än i en lagom dos. Om man så som citatet anger, blir lidande själv så kommer många av ledarens beslut att bli väldigt jobbiga för det egna jaget.

  2. Olle Says:

    Hmm skillnaden mellan empati och sympati är att man i sympatin kan förlora sig den andras upplevelse och känslor.

    Empatin är inlevelse där känslorna fortfarande är ens egna menar jag.

    Och att stark empati kan bli jobbigt är ett tecken på personlig utveckling. Smärtan är inte i vägen, smärtan är vägen. Det kanske är därför det kinesisk tecknet är detsamma för kris och utveckling.

    Vet inte om du blev något klokare av detta.

  3. Viktoria Says:

    Nej jag ser inte på det på det sätt som du beskriver. Inte fullt ut.

    Starkt empati är jobbigt, det ligger i empatins natur på något sätt. Det får däremot inte i en allt för stor utsträckning bli smärtsamt. Så jag håller inte med dig där. Det är inte smärtan som är lärdomen, det är lösningen. Lite i samma stil med att jag inte anser att man lär sig av sina misstag utan man lär sig av att göra rätt, att förstärka det positiva.

    Det är viktigt att kunna lära sig hantera den smärtan och omvandla den till en handling som förhoppningsvis tar bort eller lindrar orsaken till empatin – dvs den ”drabbades” problem.

  4. lecknepartners Says:

    Intressant träning i att vara empatiskt i det du skriver och känner.

    Min empati för dig säger i din den här situationen säger att du känner att lärande av det som fungerar ger dig energi. Medna det som smärtar kan bli tärande och det undviker du. Stämmer det?

    Analysen att detta är att du troligen har ett förhållningssätt till empati som påverkar dina upplevelser.

    Ditt trosystem ”empatins natur” smittar av sig på din attityd ”det får inte bli smärtsamt” och dina handlingar ”fokus på lösning” och det ger dig resultat ”som förstärker det positiva” vilket låter bra.

    Med detta förhållningsätt missar du troligen lärdomarna som finns i det som gör ont eftersom du hoppar över dem och går direkt på lösningen.

    Detta resonemang får mig att tänka på hur insikter uppkommer och hur de kan låta: ”AHA”, ”AJDÅ” och ”OFAN”.

    Testa gärna dig själv i vilken av denna energier som ger dig kraft att agera.

    /Olle

  5. Viktoria Says:

    Olle, jag måste erkänna att jag var lite intresserad av ditt resonemang och vände därför på din ståndpunkt lite. Jag är nyfiken på hur du resonerar och hur du skulle argumentera med en motsatt (inte helt) ståndpunkt. Jag gillar som jag nämnt tidigare de ämnen du tar upp och hur du diskuterar runt dem.

    Att ha eller känna empati innebär att ha förmågan att ”intellektuellt” vara medvetande om andras känslor. Förmågan att kunna rationellt hantera en känsla för en annans människas känslor och upplevelser.

    Jag tycker förmågan att känna empati är en nyckelfaktor för att på ett bra sätt kunna relatera till andra människor. Det är en viktig förmåga hos en ledare. Man får inte, så som du skriver, vara rädd för känslan för då tror jag att man går minste om möjligheten till både utveckling i gruppen och som individ. Då empati är just en förmåga att gå ett steg längre än att bara känna sympati så tycker jag att det är viktigt att inte låta känslan (sympatin) svalla över och förlama oss .

    Därför tycker jag att det är viktigt att vara försiktig, för allas skull. Kanske är det du försöker beskriva men på ett lite annat sätt?
    Med det sagt så måste jag få fråga hur du tänkte då du utgick ifrån att det jag skrev utgick ifrån mig själv? Jag trodde vi förde ett generellt resonemang baserat på våra åsikter och inte på våra egna egenskaper? 🙂

    Jag ska ändå svara på dina funderingar. Jag tror att vi ska bygga vår tillvaro på det som är bra och det som funkar. Tillvaron är ingen dans på rosor, även om det skulle ha varit ganska behagligt, och vi utsätts ständigt för händelser och situationer som är smärtsamma. Där en stor dos av empati för varandra är väldigt viktig. Jag är duktig på empati och jag hamnar ofta i för mig smärtsamma situationer. Det kan jag hantera och jag har lärt mig att inte vara rädd för att låta det göra ont för jag vet att det i nästan alla fall leder till något bra. Det gör ont och det är ok men det är inte smärtan i sig som är det viktiga. Smärtan leder oftast till något bra för mig och för min omgivning som i det här fallet är det viktiga. Jag jobbar i en minst sagt tuff miljö (psykosocialt och rent fysiskt) där det lönar sig att vara modig för att få saker gjorda. Det ä svårt och jag och mina kollegor har massor kvar att lära men jag tror att vi är på god väg.

    Nå, nu vill jag höra hur du förhåller dig till empati? Hur hanterar du känslan och vad gör du med den?

    Jag har en liten avslutande kommentar. Jag upplever det som om du vill framföra lite av en ”sanning” och det reagerar jag mot. Kanske har jag tolkat dig fel, det vet jag inte? Då det gäller känslor och förmågan att hantera dem så finns ingen sanning. Vi kan resonera och tycka olika eller vara helt överens men det finns inget facit eller mall att agera efter. Ditt tyckande är lika rätt som mitt. Vi är olika och i olika stadier av livet och vår ledarskapsutveckling. Det är det som är så grymt spännande!

  6. Olle Says:

    Hej, det blir ett kortare svar denna gång.

    Jag börjar med stt svara på hur jag hanterar känslan?

    När jag lyckas vara empatisk är jag inkännande för den andras känsla utan att vara den känslan.

    Sedan beror det på hur den jag är empatisk med, om den personen kan ta emot empati.

    En del är nämligen ovana vid det, och då kan det blir orent om den mottagande personen har ett otillfredställt behov av medkänsla. Slukar min empati och då tar situationen lätt vägen någon annanstans bort från den ursprungliga äkta känslan.

    Faran med empati är att intellektualisera den så därför slutar jag nu.

    Och feedbacken ang ”sanning” skall jag smaka på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: